Ciprofloxacin Arrow, Filmdragerad tablett 250 mg

Jag åt Ciprofloxacin Accord och tappade känseln inuti kroppen. Läkarna hade aldrig varit med om liknande. Jag kände inte tarmrörelser, magsmärtor, kissnödighet, bajsnödighet. Ingen huvudvärk, mensvärk. Ingenting. När jag låg i sängen kände jag inte att jag hade någon kropp. Jag fick ryckningsr inuti kroppen darrningar och skakningar. En dag fick jag fruktansvärda kramper. Kändes som jag inte fick luft och smärtorna i musklerna var ofattbara. Det drog i nacken och buken och jag trodde jag skulle gå av på mitten. Hade svaga kramper 1 månad efter avslutad behandling. Nu 3 månader senare har jag fortfarande nedsatt känsel. Känner mig inte kissnödig, är domnad i underlivet. Genomgick koloskopi utan smärtlindring. Läkarna var förvånade. De hade inte trott mig helt. Började vid ett tillfälle må illa och hjärtat rusade. Detta enligt läkaren för att hjärnan registrerade smärtan men jag inte kände den. Koloskopi är något av det smärtsammaste man kan göra. Jag hickar inte längre. Nyser inte. Känner ingen smärta. Det darrar inuti kroppen och rycker. Mitt liv är förstört. Läkarna vill inte göra någonting åt det. De vill inte höra talas om sett ens. Känner mig så ensam i detta.

Efter tre dagar sjuka smakförändringar, surt smakade metalliskt, choklad smakade sylt osv. 4:e dagen började kroppen darra och jag fick tryck över bröstet, svårt att andas. 5:e dagen svårt att sova. 7:e dagen nästan fullständig insomnia, svår hjärtklappning och svettattacker. Bisarra drömmar eller hallucinationer uppspelade som film på väggen där jag själv medverkade. 9:e dagen svår utmattning (bara några minuters sömn per dygn), ångest och konstant illamående. Muskelsvag i benen, som inte ville lyda snabba rörelser. Ciprofloxacinet hjälpte aldrig mot urinträngingarna, men trots att jag beskrev biverkningarna (finns listade i bipack och är allmänt kända) så övertalade läkaren mig att fortsätta en ny 10-dagars period. I övrigt ingen undersökning. Efter några dagar uteblev sömnen helt, magen havererade fullständigt. Svårt att bl a styra tummarna pga kraftiga ofrivilliga muskelryckningar. Även ryckningar i ena axeln och i ansiktsmuskler (som jag inte visste jag hade). Eftersom jag mådde så extremt dåligt så började självmordstankar dyka upp för att få stopp på lidandet. Jag ringde akut till sjukvårdsupplysningen som ointresserat fräste åt mig att om jag avbryter medicineringen så får jag ta det på eget ansvar. Jag fick vänta till dagen därpå att kontakta läkaren som omedelbart satte ut antibiotikan, skrev ut lugnande så att åtminstone skakningarna dämpade. Det togs ett blodprov, men inga andra undersökningar gjordes. Samtalsterapi rekommenderades, som om det skulle hjälpa mot förgiftning och påverkat nervsystem. Jag trappade ut all medicin någon månad senare. Darrningarna var kvar, särskilt liggande på vänsterrsidan, men jag hade lärt mig hantera och leva med dem och de helgalna drömmarna. Sömnen var mycket dålig. Jag upptäckte att mitt blodtryck som alltid legat på ca 90/120 (kollat senast ett halvår tidigare) hade rasat till 55/85 liggande. Tro fan att jag mådde dåligt. Läkarjäveln kollade inte ens blodtrycket, trots hjärtklappning och darrningar... Nu 1.5 år senare har läget sakta förbättrats, men många fysiska symptom finns kvar om än reducerade. Blodtycket är fortfarande sjuktca 110/60 trots att jag gör mitt bästa att försöka höja det med lakritspulver och salt. Sämnen är fortfarande lång från återställd. Vården kommer jag att undvika så länge jag lever. Slutsats: Läs bipacksedeln, googla på biverkningarna. Vid minsta indikation på påverkan av nervsystemet, avbryt. Lita inte på läkarens bortförklaringar. Skadorna som uppstår kan vara permanenta eller ta flera år att klinga av. Det finns massor info på nätet som bekräftar detta undersökningar från stora univerisitet (UCLA mfl). Läkemedelsbolagen ljuger med mörkade studier. Cipro borde förbjudas att användas annat som sista möjligheten om det handlar om liv eller död (som det var tänkt från början). Börja söka på askapatient.com. Ta biverkningarna på allvar innan det gå käpprätt åt helvete. Lycka till och glöm inte att anmäla biverkningarna till Läkemedelsverket.